-Bli möjligisterLåt inte regelverk ta död på kreativa idéer. Våga bryta branschstandarden, tänk gränslöst och var innovativ, se de okonventionella lösningarna är budskapet från Mikael Blomqvist. Mikael som är en framgångsrik entreprenör i Blekinge, inledde söndagens Forum Landsbygd med ett femton minuter långt inlägg om entreprenörskap och att avskaffa jantelagen. Blomqvist hade inför dagens föreläsning googlat på ordet Entreprenörskap och fått fram att entreprenörskap definieras som - förmågan att identifiera möjligheter och skapa resurser för att ta tillvara dessa möjligheter.
I sitt föredrag berättade Blomqvist om hur han tog sitt företag Roxtec från garaget till över 250 anställda. Mycket handlar om din inställning, våga tänk stort och gör det enkelt, komplicera inget i onödan, uppmanar han. Från dag ett var världen marknaden för Roxtec. Tidigt valde man att bredda sin kulturella kompetens genom att anställa arbetslösa akademiker av olika härkomst och på så sätt vara förberedda inför lansering i bla Kina och Sydamerika. Iden med Roxtec var att vara så effektiva att ingen konkurrent kunde konkurrera ut dem.
När han började 1990 hade han ett garage, en idé, en delad vision och ett öppet sinne. Det han inte hade var en produkt, medel, anställda och bifall. Idag har Roxtec en prisad produkt lanserad över hela världen, detta trots att ingen trodde på produkten, som i original finns bevarad på en servett från en restaurang i Karlskrona.
Varför blev då Roxtec så framgångsrikt? Enligt Mikael finns förklaringen i värderingarna, sättet att jobba och verka. Det är det som är själen i verksamheten. Han jämför med handbollandslaget, och menar att de men Bengan i spetsen förlorade trots manualer. Sanningen är kanske den att de förlorade pga manualen, de hade tappat själen.
Enkelheten är det viktigaste enligt Mikael, komplicera ingenting uppmanar han och håll ihop teamet annars tappar ni kraften. Det är lätt att glömma sina värderingar när det går bra och rullar fort. Värderingarna är en oerhört viktig del att jobba med hela tiden. Några sista råd från Mikael var att skaffa bra rådgivare, en bra revisor är aldrig för dyr. Skaffa externa bollplank lös inte allt hemma vid köksbordet. Bidrag är inte alltid lösningen ibland kan det vara livsfarligt med bidrag för att komma igång, för mycket kan verka hämmande. Resurssnålhet kan verka som en trigger för kreativiteten och bidra till att bearbeta idén på ett än mer effektivt sätt, för att då lättare hitta möjligheten att göra det enkelt. Vår begränsade ekonomi tvingade oss att se andra lösningar, vi fick tänka till för att lösa det med de medel vi hade. Detta gör lösningen mer hållbar. Lös det här och nu, menar Mikael Blomqvist!
Efter god fika och tid att smälta Blomqvists berättelse samlades panelen under ledning av moderator Bengt Mauritzon.
Först ut att presentera sig var Birgitta Jonasson, lantbruksdirektör på länsstyrelsen.
Birgitta inledde med en tanke kring hennes nuvarande titel som lantbruksdirektör och menade att lantbruk är en liten del av landsbygdens näring och att rätt titel för henne väl borde vara landsbygdsdirektör i stället. På länsstyrelsen ser man på pengar som smörjmedel för utveckling av landsbygden. Som exempel angav Birgitta ett projekt avsett att stimulera små livsmedelsföretag på landsbygden genom att åka till smaklustmässan i augusti för att där marknadsföra Blekinges utmärkta produkter. Samla entreprenörerna och skapa nätverk tycker Birgitta är viktigt. Vidare nämner hon att pengar finns anslagna för att inventera och utvärdera de bensinmackar som finns kvar på landsbygden för att försöka få fart verksamheten igen. Bensinmacka, skolor och lanthandlar är viktiga faktorer på landsbygden avslutar Birgitta Jonasson.
Landskapsarkitekten och doktoranden från SLU i Alnarp, Helena Mellqvist inledde med att berätta lite om de frågor hon arbetar med i sin forskning. Hur får det lokala engagemanget röst i mötet mellan lokala och kommunala? Hur påverkas människan av landskapets utformning och förändring? Är frågor hon vill ha besvarade. Utgångspunkt i en kommun bör vara att landsbygd och stad är lika viktiga och självklara delar. Det är viktigt att få ett engagemang. Det krävs att vi hittar metoder för att få reda på vad de bofasta vill och för att få dem att delta i planeringsprocessen. Den självklara platsen för detta utbyte finns inte längre, man måste sälja in sig och skapa nätverk. Risken är annars överhängande för en större främlingsfientlighet och passivitet och att tendensen att lämna över till experterna ökar. Var finns de lokala konossörerna, de som inte har sin självklara plats i planeringsprocessen, folket som bor på platsen, efterlyser Helena Mellqvist.
Linda Mattisson entreprenör på landsbygden menar att hon inte bara är företagare, verksam i sin specifika bransch. Att vara företagare på landsbygden innebär att man är mångsysslare även om man har en huvudprodukt. Linda har hört många diskussioner kring hur vi utvecklar landsbygden och vad som saknas. Men fortfarande efterlyses en hel del för att driva företag på landsbygden, idag har vi bra bredbandsuppkoppling men när det gäller posthantering och annan infrastruktur saknas mycket.
Marcus Sandekjer understryker att han representerar näringslivsavdelningen inte hela kommunen. Marcus betonar vidare att vi måste göra detta arbete tillsamman annars blir det övermäktigt. Precis som Mikael Blomqvist sa bör vi hålla i själen, bryta ner de motsättningar som finns och se till av vi är överens om vilka mål vi vill nå. Ni vet hur det fungerar på landsbygden det måste vi ta vara på, vilket gjordes när det landsbygdspolitiska programmet utformades med ett antal mål och inriktningar. Utifrån det har vi tagit fram projektet Hjärtats fröjd tillsammans med landsbygdens representanter. För någon vecka sedan var kommunen i Holland på emigrantmässa, som ett led i Hjärtats fröjds arbete. Målet med aktiviteten är i första hand att få folk som tar med sina företag att flytta hit. Det finns massor att göra men dialogen är grunden för allting betonar Marcus Sandekjer.
Bengt Grönblad ordförande i länsbygderådet menar att organisationen i Blekinge har bra koll på vad som händer och sker på landsbygden. Mycket går emot oss just nu men vi kan lyckas ändå, om vi tar tag i situationen. Vi måste utbilda projektledare för att vi ska få duktigt folk att jobba med de projekt som bekostas av de pengar vi har möjlighet att kamma hem. Grönblad flaggar för ett aktuellt projekt just nu där en inventering av landsbygdens företags kompetensbehov och önskemål ska göras. I projektet ingår också att se till att det lämnas in ansökningar för att få pengar till de önskade utbildningarna. Bengt har fått näringslivsministerns nya paket för landsbygden presenterat för sig och tycker att det finns en del bra grejor att hämta där, bla om småföretagsamheten. Glädjande är att alla departement ska jobba med landsbygdsfrågor men det är inte bra att de inte satt ner foten på något specifikt fråga, ex, boendet. Men utredningen ska kompletteras avslutar Bengt Grönblad förhoppningsfullt.
En entreprenör är en diversearbetare kommenterade Mikael Lindas inlägg och diversearbetare är jag fortfarande.
Moderatorn Mauritzson ställde frågan Var är Blekinge på väg? till Birgitta Jonasson
- Vi befinner oss i en kraftig lågkonjunktur och jag all respekt för de som förlorat sina jobb men ur kaoset kan det födas en kreativa ådra som kan leda till att vi får nya småföretagare. Jag tror att vi lyfter oss ut ur situationen och det positiva är att vi blir vi mindre beroende av en stor industri, i vårt fall fordonsindustrin. Möjligheterna för att driva småföretag är bättre menar Birgitta och betonar vikten av att tillåtas att misslyckas. - Testa går det inte är det inte hela världen, går det är det fantastiskt. Förringa inte betydelsen av enmansföretag, det är en vinst bara att kunna försörja sig själva.
Grönblad menar att det blir betydligt lättare, bla är det lättare att få f-skasedel, kvinnor gynnas av många av regelförändringarna, vi ser utökade och förenklade möjligheter för att delta i upphandlingar och Almi har större möjligheter.
Att starta företag är lätt anser Linda, men om det inte fungera har du inga skyddsmekanismer, ingen pension, ingen sjukkassa eller akassa. Starta är lätt men misslyckas du får du det svårt.
Vad är då lösningen för att lyckas frågar Mauritzson Helena
- Våra erfarenheter från höstens två kurser, i Bräkneåns dalgång och i centrum kan ge mycket. Det är intressant att se vilken roll universitetet kan ha i samspelet när det gäller möten och utbyte av information, jag tror detta kan ge väldigt mycket. Helena menar att Ronneby kommun är lagom stor och greppbar för att genomföra samarbetet, men betonar vikten av att inte prata om stad och landsbygd som något separat. Kommungränsen är inte så intressant, prata om bygder istället. I hemmabygden har man något gemensamt som man inte har med människor som bor och verkar längre bort. Då kommer det att handla om Ronneby med kringliggande landskap. Jag tror vi går mot ett annorlunda system där stad och landsbygd samarbetar med varandra.
Marcus tilläger att det gäller att få folk till regionen. Då handlar det handlar om paketlösningar, vad vi kan göra av hela regionen och det vi har i våra närområden. Men innan vi tänker regionalt måste vi känna varandra inom kommunen väl. Jag är inte så intresserad av kommungränser, även om det är viktigt att vi känner varandra, men vi måste gå tillsammans i regionen för att lösa gemensamma problem.
Finns det specifika problem med att starta företag utanför centrum? Frågan ställs till Mikael av Mauritzson.
Mikael ser inga problem bara möjligheter. Roxtec största marknad är Indien och Kina som i det här perspektivet får räknas som landsbygd. För oss är enkelheten viktigast, närheten beror på i vilket perspektiv man tittar på det. I mina ögon kan det vara enklare här än i ett storstadsområde. Utnyttja det ni kan erbjuda här. Ladda upplevelserna med liv. Det går att göra oerhört mycket mer.
Någon i publiken inflikar att:
Finansieringen är svårare på landsbygden och vill att man återinför kommunal bankgaranti.
Mikael ser allt gränslöst och uppmanar till att byta bank om det är så att de försvårar för landsbygden. Men hävdar han; regelverket styrs centralt i Stockholm, så det borde vara lika regler överallt som gäller.
Marcus tror inte det har med geografin, mer med branschen i så fall.
Grönberg hävdar att kommunen måste vara med och erbjuda bankgarantier för att stimulera boendet. Ramkvilla-modellen med en ekonomisk förening som agerar företagskarantän och erbjuder bankgarantier den första tiden, kan vara en modell. Vi kan inte förlita oss på bankerna.
Var ska då stöten sätts in, Bengt ställer frågan till Helena.
Det handlar om att parterna måste inse vad de har att vinna. Samråd borde vara självklart, vi ska inte alla ha samma mål, det behövs inte, men vi har tappat kommunikationen och den saknas.
Birgitta får här frågan -Hur långsiktiga visioner har länsstyrelsen?
Vi är styrda av de program vi får oss till del och får göra det bästa av det. Nuvarande program gäller till 2013, det är alltså förhållandevis korta perspektiv vi arbetar under.
Bengt vänder sig då till Marcus med frågan; hur långsiktiga kommunens visioner är.
- Visionen heter 2020 men det handlar om att bryta ner visionen till mål och delmål. Landsbygdpolitiska programmet är här en bra start. Programmet togs fram av ett tvärsnitt av politiken och landsbygdens företrädare och det är ett steg i rätt riktning.
Nu går Bengt över till Ungdomarna och frågar panelen hur ska vi få dem att stanna i kommunen och vad finns för meningsfull sysselsättning utanför centrum?
De ska inte stanna hävdar Birgitta men de ska vilja komma tillbaka hit när de vidgat sina vyer. Idéerna måste komma från individen, i detta fall ungdomarna. Locka med en attraktiv boendemiljö. Vi kan behöva förändra i fastighetsbildningslagen. Det ska vara lätt att stycka av hästgårdar för att skapa attraktiva boende. Det är också jätteviktigt att man attraherar ungdomarna med bra service, skolor, skolbussar, det ska vara bra att bo i kommunen. Just nu tycker Birgitta att det fungera jättebra där hon bor i Karlskrona kommun.
Linda, hur lätt är det då att bosätta sig på landsbygden?
Det är mycket som ska till och måste finnas ett intresse från kommunen för att lösa knutarna. Vi behöver inte en massa diskussioner utan fasta konkreta mål. Hur många invånare ska vi ha, och hur ska vi nå dit. Vi ska inte ha mål som innebär vad vi inte ska tappa utan mål som tydligt visar vad vi ska ha.
Marcus inflikar här att det finns saker att göra för att bryta ner kommunens mål och skapa tydlighet. Detta är dock inget unikt för Ronneby, många kommuner har precis samma problem, ofta faktiskt lite värre men de verkar inte tycka att det är riktigt lika svårt. Vi behöver titta oss omkring; vi har ett fantastiskt läge och vi har det bra. När vi var i Holland fick vi en annan bild av våra möjligheter och resurser. Visst har vi svåra frågor men det är inte hopplöst, vi har ett bra läge. Andra ekonomiska ramar hade naturligtvis varit lättare.
Bengts följdfråga till Marcus blir då; -Är det ekonomin eller oförstående politiker som bromsar?
Politiker måste göra övervägande i ett helhetsperspektiv. Politikern har en svår situation jag har stor förståelse för detta.
Drivkraften ska vara hos individen menar då Mikael, sitt inte och vänta på kommunen eller någon annan. Sitt inte och vänta utan ut och gör det.
Vi ska inte glömma att det finns en tanke med regelverken säger Birgitta. Regelverk kring exempelvis avlopp behövs om vi ska ha något att sälja i framtiden.
Helena tycker det är angeläget att lyfta upp diskussionen en nivå när det gäller frågan hurvida ungdomarna ska vilja flytta tillbaka. Det borde ligga i myndigheternas intresse att visa landsbygden och att göra landsbygden synlig. Valet att stanna kvar måste vara lättare.
Grönblad menar då att vi idag, här och nu gör ett avstamp.
Mikael hävdar att Sveriges regelverk är väldigt smidigt och nämner som exempel att det tar 6 månader att öppna ett vanligt bankkonto i England. I Kina tar detta dock bara 2 minuter.
Hjärtats fröjd innehåller aktiviteter kring att stimulera inflyttningen till kommunen tillägger Marcus. Det finns många sätt att bli bättre på men detta är en bra början.
Jan-Anders Swenson i publiken vill att vi ska starta akuten för landsbygden. Att vi ska jobba med hela länet, det ska inte bara vara Ronneby och Karlshamn som tillsammans arbetar mot Holland. Akuten kan också jobba med frågor som exempelvis bensinmackarna. Ett organ för att hjälpas åt att lösa sådan akuta frågor på landsbygden.
Grönblad hävdar då att länsbygderådet tidigt blev inkopplade via ett projekt i Kalmar län. Det är bensinbolagen som dikterar villkoren vilket gör det svårt.
Vi har anslagit 600 000 extra till investeringar kring denna fråga säger Birgitta. Argumenten håller inte men tyvärr läggs mackarna ner ändå. Länsstyrelsen kan bidra med pengar till investeringar men det måste va folket som driver företaget.
Hur fungerar så detta i praktiken?
Det finns mindre bolag som är intresserade av etablering på landsbygden, då har länsstyrelsen möjlighet att hjälpa till. Det finns också alternativa lösningar för tankar ovan mark vilket blir billigare.
Mats Paulsson i publiken frågar; -Tänker vi för smått, behövs det större projekt? För att dra med oss andra.
Mikael hävdar som svar att ett litet projekt kan räcka. Ofta bättre med fem bra verksamheter än ett stort som riskerar falla, detta ger större riskspridning. Projekten kan istället ha synergier och nätverka med varandra bättre.
Gunilla Olofsson från publiken hävdar att vi inte är starkare än den svagaste länken. Landsbygdsarbete kan vara stort och det kan vara smått. Ett exempel på smått som ger mycket står Öljehults samhällsförening för. Här finns en levande mötesplats, där man träffas en gång/vecka. ”Pingis och pyssel” för gammal som ung. Det är inte bara en fritidsgård för ungdomar utan vi har verksamhet från 0 år till 70 år. Här samlas ett tiotal individer i veckan. Det är viktigt att vi gör något i närområdet som ger livskraft, skapar kreativitet. Då blir det roligt att leva. Gunilla berättar vidare om Jak medlemsbank som har många roliga projekt. Ett exempel är bygdeföreningen som ville ha en bygdegård och lyckades få lån via JAK. När sedan lånet var betalt fortsatte man och det startades en snusfabrik och en konsultfirma. I denna lilla by som inte ens hade en bygdegård, det visar vad som händer när människor kommer samman.
Samordning av dessa goda krafter gör ni i Ronneby kommunbygderåd, hur ser det ut idag och hur ser det ut framöver, Bengt ställer frågan till Jens Bengtsson.
Vi jobbar in mot kommunen och vi är på gång, folk börjar veta att vi finns till. Näringslivsavdelningen gör ett jättejobb, men var är politikerna? Utifrån sett upplevs kommunen som en enhet, inte som olika avdelningar eller tjänstemän och politiker. Landsbygden är på gång just nu och vi kommunbygderådet gör en del rätt också. Vi vill fortfarande ha 2 kontakpersoner bland politikerna för vi tycker att det är enklare, men än så länge har vi fått nej till denna önskan. Vi har fått medel och bekräftelse som remissinstans och vi är tacksamma för det. Vi kommer nu att ha möjlighet att bla skriva fler motioner in till kommunen.
Bengt tar nu upp frågan om Tjärö bryggan som måste lösas i Järnavik. Marcus hur gör vi med detta?
-Vi vill samarbeta och frågan är viktig för oss att lösa säger Marcus
Avtal skrivs nu med turistföreningen och bryggan är på gång att byggas berättar Mats Paulsson, centerpartiet.
Den 7 april har Bygd i samverkan möte med Althin om Tjärö inflikar Ola Pagels i publiken. Vi har regionen, Länsstyrelsen, Leader Blekinge men vi har inga klara riktlinjer; detta måste bli tydligare. Det är för krångligt att driva projekt och att söka pengar för oss som har idéerna och oss som ska driva arbetet framåt. Näringslivsenheten måste ha en offensivare attityd och uppmuntra oss mer. Lyft luren och prata med oss, ta reda på våra problem, var intresserade.
Marcus bekräftar Olas inlägg men hävdar att -Vi hinner inte detta, vi är för få för alla uppgifter vi åläggs men vi skulle gärna vilja.
Är det då de som besöker er oftast som får gehör?
Ja så kan det tyvärr vara, om man är aktiv och syns och hörs och kan visa hur ett projekt ser ut kan det vara till nytta.
Lena från Leader Blekinges styrelse menar att det här jag hört förut, samma malande och tuggande, varför får inte vi. Jag tror att Blekinge måste bli en kommun, vi har så mycket men är så litet. Vi måste samverka med våra resurser. Gehöret har varit lika litet hela tiden. Detta är ingen framkomlig väg vi har hållit på så länge och har inte kommit någonstans. Nu måste vi byta metod. Vi måste engagera oss, jobba mer ideellt, prata med varandra, det är dags att lämna gnällbältet och bli mer ideella.
Astrid Selling i publiken tycker att det för att starta ett företag måste finnas en business idé. För att betala mina omkostnader ska medlen komma från var och en och inte från några projektpengar. Vi lever mitt i verkligheten. Astrid konstaterar vidare att kommunen har ett köptänk. Vi behöver mer att bara vara. Bygg ett annat sätt att tänka, vi har en hel yta att jobba med inte en ort, skapa en dialog och en vilja att ha en helhet. Detta finns inte, vi måste jobba med detta och känner inte att kommunen hjälper oss här. Tjänstemännen på kommunen är där för oss. Men hur jag driver mitt företag behöver inte kommunen hjälpa till med det klarar jag själv.
Linda tillägger att allt vi har är gratis, miljön och allt fint omkring oss uppskattas inte tillräckligt. Detta är ett problem, hade det kostat hade det värderats mer, tror hon.
- Vi har en resurs för världen, för blekinge som vi delar som är ett stort kapital. Förstår vi inte detta med helheten, stad och land som en skatt som vi måste utnyttja mer effektivt. Turism, boende och engagemang, sitt inte och vänta på att kommun och länsstyrelse ska fixa problemet. De kan backa upp men bara om vi engagerar oss. De ungdomar som väljer att stanna ska också känna sig stolta. Det finns en jätteverksamhet runt om i kommunen, hur ska vi få dessa krafter att samverka att tänka i samma banor, om vi inte har våra kommuner. Blekinges begåvning är litenheten, tillgängligheten och närheten, ju större enhet ju större risk för passitivitet och ensamhet. Stärk de lokala nätverken och bygdeföreningarna, något som bara är stort fixar det inte.
En enda kommun ställer större krav på nätverk, bygderna måste fungera de lokala grupperna är viktiga. Att bryta ner Blekinge för att återuppbygga det igen, kan vara det som behövs.
Mikael hävdar att; vänta inte på att någon annan ska göra det, finns det bra idéer gör det.
Blekinge är ett län med framåtanda, säger Jan-Anders Swenson. Blekingepärlor ett bra exempel. Vi växte därför att vi satsade på turismen, slog ihop oss ordnade mässa för att företagen skulle lära känna varandra vilket gav nya medlemmar. Vi hjälps åt att överleva på landsbygden. Vi känner alltid gensvar från kommunen, Marcus ställer upp de gånger vi behöver hans hjälp, vi går till handling precis som Mikael säger. Gör något, det uppskattas och vi får ett gensvar.
Hur gjorde ni i Holland undrar Tony från publiken.
Marcus berättar att det handlade mest om möjligheter för företagande, för boende och arbete. Vad frågade Holländarna efter? Jens Bengtsson svarar att det givetvis var om arbete, som är svårt i Holland precis som här. Även boende möjligheter var intressant och vi konstaterade att Holländarna helst vill bo på landsbygden. Jens tilläger att detta var ett sätt att förbereda oss för att veta vilka resurser vi behöver.
När vi titta 3-5 år framåt ser vi att vi kommer att få problem med pensionsavgångar säger Marcus. Styrkorna vi har att arbeta med när det gäller att ta emot inflyttare är just nätverken på landsbygden.
Jens tycker att Hjärtats fröjd är ute i tid och ger kommunen en eloge för det. Det finns exempel där kommunen inte var ute i god tid, tex skolfrågan.
Tony undrar vidare om vi har skola och kommunikation att erbjuda holländaren?
Marcus svara att erfarenheten visar att Holländaren inte verkar ha några problem med avstånd och service. De söker sig till glesbygden och avskildheten.
Jens berättar vidare att det skapades kontakter med entreprenörer på mässan, alltifrån biodlare till vindkraftbyggare.
Tamara, själv inflyttad från Holland, i publiken berättar att Holländare är företagsamma människor som ser möjligheterna, där har vi mycket att lära därför är jag glad för detta projekt. Ni måste jobba bort jantelagen den styr er för mycket. Detta forum är jättebra.
Gunilla hävdar att vi talar olika språk, Ronneby är en liten ort men vi talar olika språk. I norra delarna pratas ett språk i andra delar ett annat. I skogsbygden vänder ingen på stenarna åt en man måste vända på dem själv. Man måste använda sin kreativitet för att klara sig. Bruket har varit tryggheten sedan generationer i en bruksort, när den inte finns blir man lite vilsen. Av detta kan vi dra paralleller till bilindustri också… allt släpar kvar. Vi behöver lära oss att förstå varandras språk det är bara olika arv som vi ska göra något bra av. De största berg vi har att överbrygga är attityder, det måste vi bearbeta. Vi måste ha ett annat tänk, en gemensam värdegrund.
En arbetsuppgift för framtiden är att lära sig att tala samma språk.
Jens betonar att samarbete mellan kommun och länsstyrelsen var en utopi för några år sedan. Idag är det verklighet men det finns fortfarande byråkrati i vägen, vi har dock tagit ett stor steg framåt.
Blekingar är duktiga, Ronneby kommun är duktiga säger man i andra delar av Sverige, hävdar Grönblad i dagens sista inlägg. Mer än hälften av de företag som fick startcheckar av Leader är egna företagare idag, ett fantastiskt resultat. Kanske är det så att det lilla ger mer utväxling än de stora och ofta tungarbetade projekten gör.
Bengt Mauritzson avslutar dagens diskussioner med att allt handlar om samverkan, inte om de och vi, utan om vi i Ronneby kommun.När vi säger Ronneby uppfattar landsbygden att detta bara gäller centrum därför måste vi måste lära oss att skriva Ronneby kommun.
Samarbeta och tryck på knappen, sitt inte och vänta på att något bara ska ske. Avslutningsvis slår Bengt ett slag för en annan stor händelse i Bräkne Hoby, naturbruksgymnasiets stora Kosläpp, den 25 april.
Tack all ni som kom till Forum Landsbygd och som deltog i debatten. Tack också till er som hjälpt till med arrangemanget och Naturbruksgymnasiet som upplät sina lokaler så generöst.
Nu ser vi framemot en fortsatt debatt och nya spännande inlägg från er alla.
